Jag provade något farligt nyss... Började fundera på när bf eventuellt skulle bli om det första ivf-försöket skulle funka, va tvungen att testa en sån där förlossningsuträknare.
Vet inte om jag egentligen ens vågar tro att det första försöket skulle kunna lyckas, för det känns inte så nu, men ändå är tanken så positiv och det får en att hoppas och be att det kommer kunna gå. I alla fall, beräknat bf blir i så fall på midsommardagen den 20e juni. Tänk att om ett år så skulle det kunna vara så att vi har en liten bebis som är alldeles nyfödd. Tänk om det skulle vara så att nästa år går jag suuuupergravid på midsommar. Eller varför inte, att hen har fötts för tidigt och att detta va våran sista midsommar i år utan en liten. Tanken gör mig så glad, så otroligt jätteglad. Det känns bara som att verkligheten alltid kommer ikapp när jag tänker i dom här banorna och direkt efter så kommer tanken "men snälla, vi kommer aldrig att få det så, vi kommer alltid att vara själva, att vara barnlösa". Jag hoppas varje dag att den där jävla negativa tanken kommer att ha fel!