Nere på tvåsiffrigt till planerad spraystart!?

På våran lapp stor det att vi hade fått 2 tider, ett klockan 10 för att lämna spermaprov och ett klockan 15 för att träffa läkare.
Vi bor precis en timma ifrån sjukhuset så sambon fick lämna provet på plats vilket han inte har gjort förut, skoj tyckte jag, inte så skoj tyckte han? Allt gick i alla fall bra och sambon säger till tjejen där på skoj "va rädd om mina soldater".
Vi fördrev sedan tiden med att åka till Sisjön och kolla i affärer, åt på burger king och ett väldigt snabbt besök på ikea.
Tillbaka på sahlgrenska och redan i väntrummet va jag supernervös, va ska dom säga? Tänk om dom inte vill hjälpa oss.
Dom ropade upp oss i tid och läkaren va hur bra som helst. Det första hon frågar är om vi har med oss pappren, hmm Avilka papper då? Dom där det står om hur IVF-går till? Dom har vi inte ens fått säger vi. Hon blir lite förvånad och börjar gå igenom allting hur IVF fungerar. Både jag och sambon blir jätteförvirrade eftersom vi inte trodde att detta va ett sånt besök, alltså introbesök. Jag hurrade som fan inombords! Efter att hon hade pratat igenom allt så pratade hon om oss och det hon visste: sambons nya spermaprov visade NOLL spermier, ironiskt att sambon hade sagt till hon på morgonen att vara rädd om hans soldater, när det inte ens finns några. Sedan sa hon att han måste sluta med sprutan, det hade sambon redan ställt sig in på och det va tur för han skulle ha tagit den nya sprutan veckan innan men hoppat det. Hon sa också att om ca 3 månader får han lämna ett nytt prov och i samband med det gör vi äggplock (whatwhatwhat? Redan? Fan va göööttt!!), hittar dom inga spermier i provet så får dom plocka ut med en nål, men hon trodde att förhoppningsvis så hinner det komma igång, det borde det ha hunnit göra. Sedan pratade vi om mig och att hon trodde att ev så har jag stopp i ena äggledaren eftersom det gjorde så jävla ont med spolningen och att det kan ha försvårat för oss att lyckas hemma. Hon gjorde vul på mig och såg några outvecklade äggblåsor och en jättestor, så allt såg jättebra ut. Tydligen så gör dom vul för att avgöra hur många äggblåsor som finns och då vet dom sen hur medicindosen ska ställas in. Lurigt!
Läkaren skickade oss sedan vidare till en barnmorska där vi skulle planera tider osv, kändes helt skumt att ha gått från ovetandes om det ens blir ivf till att skriva planering framöver.
Den barnmorskan va i alla fall den segaste jag har träffat, min sambo höll på att smälla av, sååååå seg va hon. Efter en timma så hade vi planeringen klar, i augusti ska sambon lämna nytt prov, när vi får svaret på det och om det visar att det finns spermier så har jag klartecken att börja med sprej. Vi gick inte igenom sprutteknik nu utan vi sa att det är bättre att ta det längre fram, det är ändå så långt kvar, äggplock är i alla fall beräknat till vecka 39???. Så jävla gött!
När vi äntligen kom därifrån så va jag hur lycklig som helst, sambon med men han hade ju inte förväntat sig så mycket annat men jag hade ju (såklart som vanligt) tänkt dom värsta tankarna för att inte bli besviken, jag satt och flinade hela vägen hem. Det va en sån otrolig lättnad att vi nu visste vad som skulle hända framöver, jag HATAR att gå ovetandes så det va en stor jävla sten som hade släppts från mina axlar. Sambons inställning till allt detta är väldigt lätt, han kan tänka sig att göra biopsi om han så måste så det märks på honom att han är beredd att göra mycket för att få barn men han är så avslappnad och tycker att det är okej att vänta medans jag går och kan bli vansinnig på att bara låta tiden rinna iväg så det är extremt skönt att inte han är som jag, då hade vi nog blivit tokiga. Men nu ser vi fram emot sommaren och vi hoppas att detta blir den sista där vi är själva, nästa kan jag förhoppningsvis vara gravid eller till och med föda i början av sommaren. Lycka!!