Såhär ser resan ut hittills för oss:

Maj 2012: slutar ta P-spruta efter att ha använt det i 2,5 år.

Nyår 2012-2013: bestämmer oss för att "blir det så blir det", när mensen kommer igång vill säga.

1 januari 2013: mensen kommer, jag blir jätteglad och det känns som en otrolig lättnad att det kommer igång efter så lång tid.

Juni 2013: vi börjar försöka lite mer ordentligt och jag går till gyn, orolig att något kanske är fel, men inga fel hittas.

Oktober 2013: Besöker gyn och säger att det inte funkar, fastän det inte har gått riktigt ett år så börjar dom en utredning.

November 2013: spolning av äggledarna, trodde jag skulle dö! Den värsta smärtan jag har känt i hela mitt liv. Sambon lämnade spermaprov som visade på 11 miljoner spermier, alltså inte helt okej men läkaren tyckte ändå vi skulle försöka med pergotime i tre månader och se om något händer.

Mars 2014: inget händer nu heller och sambon lämnar ännu ett spermaprov, dåliga nyheter, inga spermier hittades:( Vi börjar diskutera ang testobehandlingen sambon går på och om det kan ha något samband. Läkaren tror att det eventuellt kan vara så och tycker att han kan sluta med behandlingen och göra ett nytt test om TRE(!) månader. Aldrig säger vi båda, ingenting kommer lösa våra problem automatisk eftersom sambon mår dåligt utan behandling så något samliv lär det inte bli då. Läkaren förstår och skriver därför en remiss till sahlgrenska.

April 2013: får en tid till sahlgrenska men det står ingen mer information vad vi ska göra. Suck! Men den 6e maj är det dax!

6 Maj: besök på sahlgrenska, allt detta kommer i ett annat inlägg.